Jag började en engelskakurs på universitetet ungefär en vecka innan jag fick reda på vad som hade hänt. När jag fick reda på det så trodde jag att jag skulle behöva hoppa av och att jag inte skulle orka gå dit något mer. Men föreläsningarna blev lite av en slags räddning då hjärnan fick vila och jag fick sitta och lyssna på något helt annat. Föreläsningarna har gått bra enda tills idag. Att plugga hemma har varit jobbigt, har väldigt svårt att koncentrera mig och att ta tag i att faktiskt sätta mig ner och plugga. Allt känns så oviktigt så motivationen är låg. Idag när jag sitter på föreläsningen så visar läraren ett klipp med bilder från vietnamkriget. En bild på en man som blivit hängd som straff för något visas upp. Efter det försvann jag helt... I min hjärna förvandlades mannen på bilden till Luis och det blev jobbigt att andas och att ens sitta kvar där inne. Ville bara därifrån. Bilden av Luis i sitt sovrum spelas upp i min hjärna säkert hundra gånger om dagen men att faktiskt se ett fotografi på en kropp hänga sådär var jag inte beredd på, även om man kanske redan vet hur det ser ut. Allt är så fel.