15.02.14

I fredags var det ett år sedan jag och Luis träffades första gången. Sedan han tog livet av sig har jag funderat fram och tillbaka på om jag ska ha någon ceremoni här eftersom begravningen skedde i Caracas och jag inte kunde vara där. Första veckan var jag helt inställd på att ha det, mest för att verkligen förstå att det hade hänt. Att vara på andra sidan jorden när det hände gjorde allt lite overkligt så jag var i chock ganska länge och pendlade mellan att vara helt förtvivlad till att inte förstå någonting. Efter 1 - 2 veckor sjönk det in och jag insåg att han verkligen var borta. Det började på något vis kännas konstigt att ha en ceremoni med folk som inte riktigt kände honom så jag bestämde att jag inte ville ha någon formell ceremoni. 
 
Sen bara insåg jag vad jag behövde och ville göra. Säga hejdå på egen hand. Det kändes mest naturligt så. Jag köpte en rosa ros, som jag fick av honom på min födelsedag, skrev ut ett kort på honom och gick ner till ån. Satt och pratade med honom lite medan jag la rosenbladen i vattnet och tittade på medan dom flöt iväg. Kortet eldade jag upp, som någon slags symbolik för att han har dött. Himlen låg som ett tjockt grått täcke och det regnade hela tiden. När jag började gå hem igen öppnade sig en liten del av molnen och den blåa himlen och solen lyste igenom, det var fint. Det var på något sätt som att han sa hejdå till mig också. Som att han var där med mig. 
 
 



10.02.14

Jag började en engelskakurs på universitetet ungefär en vecka innan jag fick reda på vad som hade hänt. När jag fick reda på det så trodde jag att jag skulle behöva hoppa av och att jag inte skulle orka gå dit något mer. Men föreläsningarna blev lite av en slags räddning då hjärnan fick vila och jag fick sitta och lyssna på något helt annat. Föreläsningarna har gått bra enda tills idag. Att plugga hemma har varit jobbigt, har väldigt svårt att koncentrera mig och att ta tag i att faktiskt sätta mig ner och plugga. Allt känns så oviktigt så motivationen är låg. Idag när jag sitter på föreläsningen så visar läraren ett klipp med bilder från vietnamkriget. En bild på en man som blivit hängd som straff för något visas upp. Efter det försvann jag helt... I min hjärna förvandlades mannen på bilden till Luis och det blev jobbigt att andas och att ens sitta kvar där inne. Ville bara därifrån. Bilden av Luis i sitt sovrum spelas upp i min hjärna säkert hundra gånger om dagen men att faktiskt se ett fotografi på en kropp hänga sådär var jag inte beredd på, även om man kanske redan vet hur det ser ut. Allt är så fel. 
 
 

06.02.14

Det är så himla mycket tankar och känslor som far omkring att det är svårt att ta fasta på något och försöka förklara vad det är som händer inuti mig. Känner mig uppgiven och vill ingenting samtidigt som jag har fått en större vilja att vilja må bra? Allt vänds ju verkligen uppochner när något sånt här händer. 
 
Jag skriver för mig själv. Varför jag skriver på bloggen vet jag väl kanske inte egentligen, jag skriver ju i "dagboken" också. Men jag bryr mig liksom inte riktigt om att rättfärdiga mitt beteende efter vad som har hänt. Jag bryr mig väl heller inte riktigt om vad någon tycker och tänker om det jag gör. Jag gör det som faller mig in. Vill jag träna så tränar jag, vill jag gå på föreläsning så gör jag det, vill jag gråta så gråter jag, om jag vill sjunga så gör jag det. 
 
Allt jag skriver om kretsar, och kommer nog kretsa ett tag framöver, om det som har hänt och hur jag känner inför det. Hur jag försöker bearbeta det och hur det går. Att ens yttra orden att Luis tagit livet av sig känns hur sjukt som helst. Även om jag faktiskt har förstått det nu, så känns det ändå overkligt. 
 
Jag har funderat över hur jag skulle reagera om någon närstående skulle dö. Typ "jag skulle gå under totalt" , "bara falla ner och dö", "jag skulle svimma", "jag skulle få en hjärtattack". Det kändes väl ungefär som att allt det där hände på något vis. Hjärnan kollapsar samtidigt som den är överhettad. Hjärtat slår hårdare än det någonsin har gjort samtidigt som man känner att marken under jorden faller bort. Man skriker. Man gråter. Och skriker lite till. 
 
Men jag dog inte, jag svimmade inte och jag fick ingen hjärtattack. Jag levde vidare. 

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu
Spela poker, casino, bingo m.m online. Massor av bonusar på Bonusar inom Poker, Casino, Slots med mera - PokerCasinoBonus