Det är så påtagligt hur nästan alla bara tänker på sig själva, menar bara småsaker nu. Satt och iakttog en konversation förut idag, två killar som satt och pratade om barndom. Den ena berättar någon historia från sin barndom varpå den andra killen berättar en från sin utan att ens kommentera på sin kompis historia och efter det gör den andra killen samma sak.
"Haha när jag var liten hoppade jag ner från ett tak med ett paraply i handen".
"Åh shit! Minns när jag var fem och bla bla bla".
Så exalterade att berätta sin historia och inte lyssna på den andras.
Eller typ när man är på gymmet, kommer ihåg när jag först började gymma i London och skämdes för att jag inte var vältränad nog (öh folk går till ett gym för att bli vältränade, inte för att dom redan är det), eller att jag inte skulle se bra ut i uppsatt hår, svettig och i konstiga ställningar. "Tar på mig lite foundation och mascara så ser jag vettig ut iallafall" tänkte jag. Löjligt. Ingen bryr sig om hur du ser ut för alla andra är för upptagna med att tänka på sig själva; hur dom ser ut eller hur långt dom orkar springa eller hur mycket dom tar i bänkpress. Herregud ingen lägger väl märke till om du har en finne på hakan eller inte. Haha. Kul ändå.
Lite lördagsnatt-filosofier sådär.
Godnatt på er mina fina där hemma.